runt20snart30

Har precis iordningställt en gammal hemtenta och skickat iväg den för granskning. Kändes som om jag satt med den i 1 timme men tydligen hade det gått 4 timmar...

Så vad gör man då när man varit så duktig?
Eftersom molnen dominerar i skyn idag så spelar jag givetvis tv-spel :-)
Seriöst, att spela tv-spel måste ju vara bra för hjärnan! Att lära sig tänka logiskt och så vidare. Jag intalar mig det iaf och fortsätter spela helt utan dåligt samvete...

Ikväll bestämmer frugan över tv:n och då blir det garanterat Greys anatomy...

Jag är sjuk! Jag är så så jättesjuk!

Tänkte skriva lite om min resa till Italien och lägga upp lite bilder men orkar inte idag. Jag har fått vinterkräksjukan buhuuu!!!

Vid midnatt började magen knorra och bubbla och jag mådde riktigt illa, sen har det hållt på hela natten med kräkor och en massa annan tråkiga saker....

Var nog 6 år sen jag hade något liknade och förstår varför jag inte minns det så speciellt bra, för detta vill man bara förtränga och glömma bort! Hatar att må illa och att kräkas! Och det gör så ont i magen...

Det är så synd om mig! Jag är så ynklig!

Tyvärr har ju min fina Y fått ont i magen och antagligen har jag smittat ner henne också, stackarn! Så just nu är hon och handlar så att vi kan bunkra upp. Tydligen kan det hålla i sig 2 dygn, blähh!!

Imorgon Torsdag bär det iväg till Italien! Och på lördag blir det Roma-Udinese... Känns inte helt fel att åka iväg över helgen. 15grader och sol lovade meterologen, får se om han kan hålla det löftet!

Börjar bli riktigt trött på vintern nu och behöver påminnas om hur en vår kan kännas. Min stackars bil var alldeles insnöad förra helgen och jag tyckte så synd om röda faran att jag tvingades köra in henne i värmen! 100:- natten tog dom för tak över huven, tyckte jag verkligen att hon var värd!



Luma-parken med de fina blommorna såg ut så här förra helgen



Vackert iofs, men oj vad jag längtar efter lite fina färger på träden igen!

Har för övrigt börjat mitt nya hälsosamma liv. Igår gick jag i ca 3 timmar (från sjöstaden till fåfängan sen vidare till söder sen till gallerian i city och sen en promenad till mosebacke och alla smågator där omkring och sen vidare hem). Idag gjorde jag en ny promenad från gallerian och hem.
Ett par nya byxor blev det också från Levis store. Mina gamla hade fått ett stort hål i baken och jag tänkte egentligen fråga vad det kostade att laga hålet, till min förvåning fick jag ett par nya istället, RESPEKT!

Har precis slängt i mig 3 apelsiner och 2 äpplen, urk! Och så säger de att det är nyttigt med frukt, mår mest illa nu...

Idag åkte jag ner och skulle titta på Djurgården spela hockey mot Södertälje. Tyvärr blev det inte det resultatet jag hade hoppats på! Så nu är säsongen över och jag ställer mig frågande: Vad ska man göra nu då? Schack? Samla frimärken?

Idag är det för övrigt exakt 1 vecka kvar tills vi åker till Italien. Fick höra att det var 15 grader varmt  Rom i  veckan. Det tycker jag känns helt ok med tanke på hur vädret är här hemma!  

Jag har alltid velat haft ett så kallat sexpack på magen. Tydligen ska det vara fint och dra till sig det kvinnliga könet. Så nu ska jag också skaffa ett, ska ut och leta efter en sort som jag tycker är god bara..

Länge sedan man skrev något nu, men det har kännts som om tiden har stått stilla de senaste 3 månaderna. Inte speciellt mycket har hänt och skolan är pausad. Först vecka 14 börjar min kurs och fram till dess så försökar jag komma ikapp det jag syndat tidigare i skolan. Samtidigt vikarierar jag extra i en skola samt på en videobutik för att få ihop till brödfödan. csn pengar har vi inte längre, skönt att slippa låna pengar varje månad. Detta kan vi göra då min kära Y jobbar heltid numera och har lagt studiemässan på hyllan. Det negativa med att inte studera är ju att vi inte kan bo kvar i studentlägenheten för all framtid (vi hade planer på att studera livet ut men vi ångrade oss). Så troligtvis tar vi vårt pick & pack och flyttar till Huddinge första Maj. Rättare sagt hem till mamma & pappa. Kommer att bli en bra sommar där vi kommer få vara helt lediga ifrån jobb vilket vi VERKLIGEN behöver!! Och att bo hos mina föräldrar kommer att gå jättebra, dessutom är det fram till September bara..

För övrig info har jag satt i halsen igen, några gånger till och med, men inte i närheten så kraftigt som den j**la kebaben. Läkaren tror jag har någon sorts ficka ner till matstrupen eller eventuellt ärrbildning. Så det ska dom kolla upp med kamera. Fram till dess så ska jag tugga ordentligt och äta små tuggar! Det är inte det lättaste för en så glupsk pojke som jag.

Om 10 dagar så är det dags för en ny ansökan till polisen och det blir min tredje. Den andra ansökan håller på att "granskas" just nu. så om det kommer en massa konstiga människor till pliktverkets tester kankse man har en chans, runt Juni får jag besked om det.

Jag och Y har i dagarna bokat en resa till Italien, den 5 Mars flyger vi till Milano med ett gäng kompisar. Sen på lördag så åker jag och en kompis ner till Rom och ser på Roma - Udinese... Ska bli riktigt nice! Romas hemmaarena tar ca 80,000 personer, kommer bli mäktigt! sen flyger vi hem på Måndag först då jag vill ha en heldag att gå omkring i Rom. Någon som kan tipsa om något man bör se i Rom? Eller i BOlogna kanske då vi kommer vara där i 2 dagar också...?

Sen så har jag haft svårt att sova de senaste dagarna. Panikångest säger läkaren! Så då är det bekräftat! 30-årskrisen är ett faktum! Jag är typ orolig för att gå över gatan för då kan jag bli påkörd och alla år fram till denna dag är borta och menigslösa! Låter helt absurt (och riktigt så illa är det inte,,än? ;-) Men faktiskt så känner jag att livet är skört och rätt kort när man tänker efter. Alla runt omkring mig har barn och är gifta men jag är inte klar med mina studier än, och ska flytta hem till mamma & pappa igen hmmm. Tack och lov att man har hittat sitt livs kärlek iaf! Men livet är inte rikrigt som när man var 20år och helt odödlig! Eller de där orden mamma hatade att jag alltid sa: Men mamma det händer aldrig mig! Jag hoppade fallskärm, åkte ner på en flotte från ett 7 meters vattenfall, bungyjump och en massa massa dumheter med livet på spel... Får börja tänka mera positivt. Glaset är inte halvtomt det är halvfullt! Jag är mitt uppe i livet, den bästa tiden som jag delar med den bästa människan, så man borde ju bara njuta!

(Något är fel med sidan och det går inte att skriva stycken därav den långa sammansatta texten) "Den som gapar efter mycket tappar ofta hela stycket!" Idag var jag på södermalm och handlade lite julklappar. Mitt under handlandet fick jag ett sug efter en kebab. Sagt och gjort så gick jag in och köpte mig en kebab och började genast slafsa i mig min kebab så som jag alltid gör. Men idag gick något snett! Efter 4:e tuggan satte jag en stor tugga i halsen. Kände direkt att den satte sig rejält och försökte skölja ner den med 27 liter vatten! Tyvärr vägrade maten åka ner utan den bosatte sig i halsen. Kebaben slängde jag efter 10 minuter då jag insåg att det var kört att få ner något mer. Nu började paniken växa till sig. Det gick bra att andas men varje andetag kändes jobbig och varje gång jag svalde saliv så var smärtan stor! vad gör man? Började gå runt på söder i hopp om att det skulle släppa och biten antingen skulle åka upp eller ner. Till slut fann jag ingen annan lösning än att åka till Södersjukhuset akutmottagning. Så jag begav mig dit och i kassan skämdes jag lite när jag frågade hur man gör när man vill få ner en kebab i magen som fastnat i halsen. Rösten var lite rosslig och jag ska erkänna att jag var rätt stressad över att maten när som helst skulle kunna täppa till luftstrupen. Det satt mycket folk i väntrummet men jag fick gå direkt in i ett akutrum där dom kopplade på någon maskin och tog blodtryck. när de insåg att jag fick tillräckligt med luft så flyttade de mig upp till öra- näsa- halsakuten. Efter 1 timmes väntan med stor smärta i halsen och funderingar om hur det kunde bli så här ropade de upp mitt namn. när jag fick komma in så förklarade läkaren att det oftast bara känns som om man har något i halsen. hon menade att ofta får man som rivsår på matstrupen och att det irriterar halsen. Hon sneglade lite snett på mig och jag förstod att hon inte ville jobba övertid på grund av en hysterisk hypokondriker. (Öra näsa hals akuten stängde nämligen 20 minuter innan jag kom upp på deras avdelning, jag tvingade mig in då jag sa att läkaren på vanliga akuten bestämt detta, skön vit lögn som gav utdelning). Hon ville kolla i halsen iaf bara utifall det skulle råka sitta något, men det var inte troligt sa hon med ett skratt. Så hon bedövade näsan och körde ner en kamera i halsen via näsan. Tog cirka 30 sekunder sen hörde jag henne säga "Oj då!". Tydligen satt det en stor bit mat fast precis vid mynnigen till matstrupen. Hon bestämde sig för att försöka irritera halsen så jag skulle kunna kräkas upp den. nu står det en sköterska och klappar mig på huvudet, en annan sköterska håller mig i armen samtidigt som läkaren vevar runt med kameran i halsen. Samtidigt som det var rejält jobbigt var riktigt trygg med alla dessa sköterskor runt om en som tröstade. Nu råkar jag inte vara så speciellt tyst när jag kräks vilket jag påpekade, det gjorde inget sa de då jag betalat 300:- för det. Och har man betalat 300:- för att få en kamera nedkörd i halsen får man låta när man kräks. Tyvärr kunde jag inte kräkas då jag mest bara låter utan att det kommer något. Tillslut ger hon upp och säger att det inte går. Istället måste jag läggas in på sjukhuset då de fruktar att biten kan lossna när jag kommer hem och då fastna i luftstrupen vilket skulle innerbära kvävning! När hon drar ut slangen ur halsen känner jag hur biten börja lossna. Jag sväljer för allt jag är värd och smärtan när biten åkte ner i magen var inte att leka med! Jag fick dricka ner kebaben med vatten sista biten. Tårarna och snoret rann på mig då kräknigsreflexen får de flesta funktioner i ansiktet att göra lite som de vill. Sen tittade vi på varandra och sen skrattade vi bara! Sen var hon tvungen att köra ner kameran igen, tur man är van med kameror som sticks in i kroppen på en. Kändes som om man föddes på nytt igen! Jag tackade för mig och lovade att tugga maten ordentligt i framtiden. Dagen till ära lovade jag att jag skulle äta soppa också och ingen fast föda. Nu gör det lite ont i halsen och det ömmar rejält. Åt fakstiskt pannkaka ikväll och oj vad jag tuggade innan jag svalde! Så här efteråt är jag glad att jag gick till sjukhuset direkt. Men det var egentligen inget svårt beslut. Jag kände att det var något rejält fel direkt. Det gjorde riktigt ont och jag trodde faktiskt att jag när som helst inte skulle komma att få luft överhuvudtaget. Så mitt råd till alla är att äta utan stress och tugga maten ordentligt! Jag kände mig som en gris när fick berätta för alla på sjukhuset att jag ätit kebab och antagligen glömt tugga innan jag svalde. Så tugga lugnt PEACE!!!! Ps. hade gjort fina stycken av texten men tydligen funkar inte sidan ordentligt så det blev en låååång sammanhängande text istället. Hoppas det går att läsa iaf.

Uppe och nattsuddar och sprang på ett roligt klipp på youtube. Killen är grymt duktig på att härma andras röster, man undrar ju hur han gör?

Hörde precis att vita huset har brunnit ner, kvar står bara en svart barack!

(tack mamma för denna)

Skämta bör man annars dör man!

vill bara passa på att säga hur glad jag är att han faktiskt vann valet, världen kommer må bättre av detta och jag med!
Good luck med allt Obama!!! Du har mitt stöd!

Fredag kväll och jag softar och tittar på arkiv-x säsong 1.
 Men dagens bästa får nog bli Killers helt nya suveräna låt
"Human"
 

En gammal klasskompis till mig håller för tillfället på med en jobbig kamp med sin föredetta om deras gemensamma barn. Deras förhållande slutade med ett bang och de blev ovänner. Det hela slutade med att hon flyttade till Borås och tog dottern med sig. Samtidigt anmälde hon pappan till socialen för att vara en dålig far och kampen drog igång!

Hemskt att människor kan bete sig så illa emot varandra när det drabbar ett litet barn. Dottern är idag 4 år gammal och pappan älskar henne över allt annat och han är helt förstörd. Han har flyttat ifrån Stockholm och istället begett sig till Borås dit mamman flyttat, allt för att vara nära sitt barn. Han har tagit ett jobb han inte trivs med, allt för att vara nära sitt barn. Han har flyttat ifrån sina vänner, allt för att vara nära sitt barn.

Jag vet inte all fakta bakom bråket emellan dem, men jag vet att han iaf var en bra kille när vi gick i skolan tillsammans. Och när jag läser hans blogg om saknaden efter sin dotter och hur han bara vill få vara en del i hennes liv så kan jag inte annat än bli så oerhört berörd.

Men det är svårt att vara man och begära vårdnad om sitt barn. Han vill ha delad vårdnad där dottern får vara varannan vecka hos sina föräldrar. Hon vill ha ensam vårdnad. Han har skrivit ut lite fakta på sin blogg som jag delar med mig. Det är bra att det finns skyddsnät så att barnen inte far illa, men vem bestämmer vad som är bäst för barnet?

"2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för modern enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigeter. Domen blir prejudicerande och därmed vägledande för andra domar. "

"Domaren gav mig två alternativ: varannan helg eller fyra dagar varannan vecka. Så länge jag och modern har en konflikt kunde inte domaren godkänna ett växelvis boende för vårat barn och om jag skulle stå på mig om varannan vecka, hälften var, så skulle vi inte kunna stifta en överenskommelse och konflikten skulle således fortsätta. Då skulle rätten gå på moderns önskemål, eftersom det var hon som stämt mig. Gå med på fyra dagar, eller tvingas till endast två. När min röst kvävdes och tårarna tog över lyckades min jurist hjälpa mig att förhandla fram ytterligare en dag.
Fem dagar varannan vecka. Det är nästan hälften. Min och dotterns relation behöver inte bli hotad. Vi har fortfarande gott om tid med varann. Fem dagar istället för sju, det är en acceptabel förlust, när man ser till att endast en av tio pappor går segrande ur en vårdnadstvist. Huvudsaken är att min dotter kommer veta att jag vägrar vara en varannan helg-pappa."

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för honom OCH mamman, men framförallt att dottern mår bra! Att få möjlighet till båda sina föräldrar efter skilsmässa / seperation måste vara en självklarhet så länge inte kvinnan blivit misshandlad eller att någon av föräldrarna har något sorts missbruk. Att bedöma vart ett barn ska bo med grund på kön är skandal, det får bara inte gå till på det sättet!

Om jag någongång får barn kommer jag aldrig beröva mitt barn chansen till att få träffa sin mamma! Nu vet ju jag att min kärlek kommer bli den bästa mamman i världen, men iaf! Ett barn behöver sina föräldrar och jag önskar att vissa människor började tänka på vad som bäst för sina barn istället för vad de själva anser vara bäst för sig själva!

Han berättar att en dag så sa dottern till honom att hon älskade pappa och mamma lika mycket för de var hennes familj och att de inte skulle bråka mera! den kommentaren från en fyraåring måste ha brännt i hjärtat.....