Barn i kläm!
En gammal klasskompis till mig håller för tillfället på med en jobbig kamp med sin föredetta om deras gemensamma barn. Deras förhållande slutade med ett bang och de blev ovänner. Det hela slutade med att hon flyttade till Borås och tog dottern med sig. Samtidigt anmälde hon pappan till socialen för att vara en dålig far och kampen drog igång!
Hemskt att människor kan bete sig så illa emot varandra när det drabbar ett litet barn. Dottern är idag 4 år gammal och pappan älskar henne över allt annat och han är helt förstörd. Han har flyttat ifrån Stockholm och istället begett sig till Borås dit mamman flyttat, allt för att vara nära sitt barn. Han har tagit ett jobb han inte trivs med, allt för att vara nära sitt barn. Han har flyttat ifrån sina vänner, allt för att vara nära sitt barn.
Jag vet inte all fakta bakom bråket emellan dem, men jag vet att han iaf var en bra kille när vi gick i skolan tillsammans. Och när jag läser hans blogg om saknaden efter sin dotter och hur han bara vill få vara en del i hennes liv så kan jag inte annat än bli så oerhört berörd.
Men det är svårt att vara man och begära vårdnad om sitt barn. Han vill ha delad vårdnad där dottern får vara varannan vecka hos sina föräldrar. Hon vill ha ensam vårdnad. Han har skrivit ut lite fakta på sin blogg som jag delar med mig. Det är bra att det finns skyddsnät så att barnen inte far illa, men vem bestämmer vad som är bäst för barnet?
"2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för modern enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigeter. Domen blir prejudicerande och därmed vägledande för andra domar. "
"Domaren gav mig två alternativ: varannan helg eller fyra dagar varannan vecka. Så länge jag och modern har en konflikt kunde inte domaren godkänna ett växelvis boende för vårat barn och om jag skulle stå på mig om varannan vecka, hälften var, så skulle vi inte kunna stifta en överenskommelse och konflikten skulle således fortsätta. Då skulle rätten gå på moderns önskemål, eftersom det var hon som stämt mig. Gå med på fyra dagar, eller tvingas till endast två. När min röst kvävdes och tårarna tog över lyckades min jurist hjälpa mig att förhandla fram ytterligare en dag.
Fem dagar varannan vecka. Det är nästan hälften. Min och dotterns relation behöver inte bli hotad. Vi har fortfarande gott om tid med varann. Fem dagar istället för sju, det är en acceptabel förlust, när man ser till att endast en av tio pappor går segrande ur en vårdnadstvist. Huvudsaken är att min dotter kommer veta att jag vägrar vara en varannan helg-pappa."
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för honom OCH mamman, men framförallt att dottern mår bra! Att få möjlighet till båda sina föräldrar efter skilsmässa / seperation måste vara en självklarhet så länge inte kvinnan blivit misshandlad eller att någon av föräldrarna har något sorts missbruk. Att bedöma vart ett barn ska bo med grund på kön är skandal, det får bara inte gå till på det sättet!
Om jag någongång får barn kommer jag aldrig beröva mitt barn chansen till att få träffa sin mamma! Nu vet ju jag att min kärlek kommer bli den bästa mamman i världen, men iaf! Ett barn behöver sina föräldrar och jag önskar att vissa människor började tänka på vad som bäst för sina barn istället för vad de själva anser vara bäst för sig själva!
Han berättar att en dag så sa dottern till honom att hon älskade pappa och mamma lika mycket för de var hennes familj och att de inte skulle bråka mera! den kommentaren från en fyraåring måste ha brännt i hjärtat.....
Hemskt att människor kan bete sig så illa emot varandra när det drabbar ett litet barn. Dottern är idag 4 år gammal och pappan älskar henne över allt annat och han är helt förstörd. Han har flyttat ifrån Stockholm och istället begett sig till Borås dit mamman flyttat, allt för att vara nära sitt barn. Han har tagit ett jobb han inte trivs med, allt för att vara nära sitt barn. Han har flyttat ifrån sina vänner, allt för att vara nära sitt barn.
Jag vet inte all fakta bakom bråket emellan dem, men jag vet att han iaf var en bra kille när vi gick i skolan tillsammans. Och när jag läser hans blogg om saknaden efter sin dotter och hur han bara vill få vara en del i hennes liv så kan jag inte annat än bli så oerhört berörd.
Men det är svårt att vara man och begära vårdnad om sitt barn. Han vill ha delad vårdnad där dottern får vara varannan vecka hos sina föräldrar. Hon vill ha ensam vårdnad. Han har skrivit ut lite fakta på sin blogg som jag delar med mig. Det är bra att det finns skyddsnät så att barnen inte far illa, men vem bestämmer vad som är bäst för barnet?
"2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för modern enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigeter. Domen blir prejudicerande och därmed vägledande för andra domar. "
"Domaren gav mig två alternativ: varannan helg eller fyra dagar varannan vecka. Så länge jag och modern har en konflikt kunde inte domaren godkänna ett växelvis boende för vårat barn och om jag skulle stå på mig om varannan vecka, hälften var, så skulle vi inte kunna stifta en överenskommelse och konflikten skulle således fortsätta. Då skulle rätten gå på moderns önskemål, eftersom det var hon som stämt mig. Gå med på fyra dagar, eller tvingas till endast två. När min röst kvävdes och tårarna tog över lyckades min jurist hjälpa mig att förhandla fram ytterligare en dag.
Fem dagar varannan vecka. Det är nästan hälften. Min och dotterns relation behöver inte bli hotad. Vi har fortfarande gott om tid med varann. Fem dagar istället för sju, det är en acceptabel förlust, när man ser till att endast en av tio pappor går segrande ur en vårdnadstvist. Huvudsaken är att min dotter kommer veta att jag vägrar vara en varannan helg-pappa."
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för honom OCH mamman, men framförallt att dottern mår bra! Att få möjlighet till båda sina föräldrar efter skilsmässa / seperation måste vara en självklarhet så länge inte kvinnan blivit misshandlad eller att någon av föräldrarna har något sorts missbruk. Att bedöma vart ett barn ska bo med grund på kön är skandal, det får bara inte gå till på det sättet!
Om jag någongång får barn kommer jag aldrig beröva mitt barn chansen till att få träffa sin mamma! Nu vet ju jag att min kärlek kommer bli den bästa mamman i världen, men iaf! Ett barn behöver sina föräldrar och jag önskar att vissa människor började tänka på vad som bäst för sina barn istället för vad de själva anser vara bäst för sig själva!
Han berättar att en dag så sa dottern till honom att hon älskade pappa och mamma lika mycket för de var hennes familj och att de inte skulle bråka mera! den kommentaren från en fyraåring måste ha brännt i hjärtat.....
Kommentarer
Postat av: Anonym
gud så hemskt... inge kul alls. ) :
Trackback
