runt20snart30

(Något är fel med sidan och det går inte att skriva stycken därav den långa sammansatta texten) "Den som gapar efter mycket tappar ofta hela stycket!" Idag var jag på södermalm och handlade lite julklappar. Mitt under handlandet fick jag ett sug efter en kebab. Sagt och gjort så gick jag in och köpte mig en kebab och började genast slafsa i mig min kebab så som jag alltid gör. Men idag gick något snett! Efter 4:e tuggan satte jag en stor tugga i halsen. Kände direkt att den satte sig rejält och försökte skölja ner den med 27 liter vatten! Tyvärr vägrade maten åka ner utan den bosatte sig i halsen. Kebaben slängde jag efter 10 minuter då jag insåg att det var kört att få ner något mer. Nu började paniken växa till sig. Det gick bra att andas men varje andetag kändes jobbig och varje gång jag svalde saliv så var smärtan stor! vad gör man? Började gå runt på söder i hopp om att det skulle släppa och biten antingen skulle åka upp eller ner. Till slut fann jag ingen annan lösning än att åka till Södersjukhuset akutmottagning. Så jag begav mig dit och i kassan skämdes jag lite när jag frågade hur man gör när man vill få ner en kebab i magen som fastnat i halsen. Rösten var lite rosslig och jag ska erkänna att jag var rätt stressad över att maten när som helst skulle kunna täppa till luftstrupen. Det satt mycket folk i väntrummet men jag fick gå direkt in i ett akutrum där dom kopplade på någon maskin och tog blodtryck. när de insåg att jag fick tillräckligt med luft så flyttade de mig upp till öra- näsa- halsakuten. Efter 1 timmes väntan med stor smärta i halsen och funderingar om hur det kunde bli så här ropade de upp mitt namn. när jag fick komma in så förklarade läkaren att det oftast bara känns som om man har något i halsen. hon menade att ofta får man som rivsår på matstrupen och att det irriterar halsen. Hon sneglade lite snett på mig och jag förstod att hon inte ville jobba övertid på grund av en hysterisk hypokondriker. (Öra näsa hals akuten stängde nämligen 20 minuter innan jag kom upp på deras avdelning, jag tvingade mig in då jag sa att läkaren på vanliga akuten bestämt detta, skön vit lögn som gav utdelning). Hon ville kolla i halsen iaf bara utifall det skulle råka sitta något, men det var inte troligt sa hon med ett skratt. Så hon bedövade näsan och körde ner en kamera i halsen via näsan. Tog cirka 30 sekunder sen hörde jag henne säga "Oj då!". Tydligen satt det en stor bit mat fast precis vid mynnigen till matstrupen. Hon bestämde sig för att försöka irritera halsen så jag skulle kunna kräkas upp den. nu står det en sköterska och klappar mig på huvudet, en annan sköterska håller mig i armen samtidigt som läkaren vevar runt med kameran i halsen. Samtidigt som det var rejält jobbigt var riktigt trygg med alla dessa sköterskor runt om en som tröstade. Nu råkar jag inte vara så speciellt tyst när jag kräks vilket jag påpekade, det gjorde inget sa de då jag betalat 300:- för det. Och har man betalat 300:- för att få en kamera nedkörd i halsen får man låta när man kräks. Tyvärr kunde jag inte kräkas då jag mest bara låter utan att det kommer något. Tillslut ger hon upp och säger att det inte går. Istället måste jag läggas in på sjukhuset då de fruktar att biten kan lossna när jag kommer hem och då fastna i luftstrupen vilket skulle innerbära kvävning! När hon drar ut slangen ur halsen känner jag hur biten börja lossna. Jag sväljer för allt jag är värd och smärtan när biten åkte ner i magen var inte att leka med! Jag fick dricka ner kebaben med vatten sista biten. Tårarna och snoret rann på mig då kräknigsreflexen får de flesta funktioner i ansiktet att göra lite som de vill. Sen tittade vi på varandra och sen skrattade vi bara! Sen var hon tvungen att köra ner kameran igen, tur man är van med kameror som sticks in i kroppen på en. Kändes som om man föddes på nytt igen! Jag tackade för mig och lovade att tugga maten ordentligt i framtiden. Dagen till ära lovade jag att jag skulle äta soppa också och ingen fast föda. Nu gör det lite ont i halsen och det ömmar rejält. Åt fakstiskt pannkaka ikväll och oj vad jag tuggade innan jag svalde! Så här efteråt är jag glad att jag gick till sjukhuset direkt. Men det var egentligen inget svårt beslut. Jag kände att det var något rejält fel direkt. Det gjorde riktigt ont och jag trodde faktiskt att jag när som helst inte skulle komma att få luft överhuvudtaget. Så mitt råd till alla är att äta utan stress och tugga maten ordentligt! Jag kände mig som en gris när fick berätta för alla på sjukhuset att jag ätit kebab och antagligen glömt tugga innan jag svalde. Så tugga lugnt PEACE!!!! Ps. hade gjort fina stycken av texten men tydligen funkar inte sidan ordentligt så det blev en låååång sammanhängande text istället. Hoppas det går att läsa iaf.