Obekvämt
Nyss skulle jag gå till pressbyrån för att lämna in tipset, och på vägen såg jag en kvinna som längre ner på vägen kom springandes. Hon sprang rakt emot mig med 3 kassar från konsum och jag fattade inte riktigt vart hon var på väg. Sen uppfattade jag en herre (runt 55år) som också var på väg emot mig men med en långsam takt. Genast kopplade jag att kvinnan sprang ifatt honom. Men varför?
Hade han glömt sin plånbok i affären och detta var något hon uppmärksammat? Var han en gammal bekant som hon inte sett på många år? Tankarna for igenom mitt huvud och det ena scenariot spelades upp efter det andra...... Jag började nu le mitt bredaste leende för vad som skulle komma! Snart var hon framme och jag hade anpassat min fart så att jag skulle hamna mitt i centrum för deras möte!
Spännigen var olidlig och jag trodde att deras möte skulle vara kärleksfullt och skratten skulle eka runt husen, men icke!
Istället spelas följande dialog upp
-Men vafan Anedrs!!!!!! Tror du att det är kul att springa omkring med de här jävla kassarna eller?
-Fan vet jag!!!!!!!! Vad vill du egentligen?
-Att du lyssnar Anders, DU LYSSNAR FAN ALDRIG!!! (här är kvinnan så nära till gråten att snoret har redan börjat rinna, men på något vis så lyckas hon hålla tillbaka tårarna)
Mannen börjar gå ifrån henne nu men hon släpper en kasse och tar tag i hans arm. Han lyckas dra loss armen och få ett avstånd till kvinnan.
Nu har jag kommit en bit ifrån och det var rätt skönt att slippa se dem. Där hade jag gått och byggt upp ett pampigt scenario där alla skulle bli så glada, men istället hamnat i Anders och fru gråtstoppare familjebråk. Och hela tiden gick jag där med ett riktigt säljleende..... Snacka om blåst på konfekten!
Man kanske inte alltid ska tro det bästa om folk! Jag trodde ju faktiskt att killen här nere var ute och letade julgran till sina barn, tyckte det var lite konstigt dock då det var Maj månad....
