Djurgården
Idag är det för övrigt exakt 1 vecka kvar tills vi åker till Italien. Fick höra att det var 15 grader varmt Rom i veckan. Det tycker jag känns helt ok med tanke på hur vädret är här hemma!
Träning
Obekvämt
Nyss skulle jag gå till pressbyrån för att lämna in tipset, och på vägen såg jag en kvinna som längre ner på vägen kom springandes. Hon sprang rakt emot mig med 3 kassar från konsum och jag fattade inte riktigt vart hon var på väg. Sen uppfattade jag en herre (runt 55år) som också var på väg emot mig men med en långsam takt. Genast kopplade jag att kvinnan sprang ifatt honom. Men varför?
Hade han glömt sin plånbok i affären och detta var något hon uppmärksammat? Var han en gammal bekant som hon inte sett på många år? Tankarna for igenom mitt huvud och det ena scenariot spelades upp efter det andra...... Jag började nu le mitt bredaste leende för vad som skulle komma! Snart var hon framme och jag hade anpassat min fart så att jag skulle hamna mitt i centrum för deras möte!
Spännigen var olidlig och jag trodde att deras möte skulle vara kärleksfullt och skratten skulle eka runt husen, men icke!
Istället spelas följande dialog upp
-Men vafan Anedrs!!!!!! Tror du att det är kul att springa omkring med de här jävla kassarna eller?
-Fan vet jag!!!!!!!! Vad vill du egentligen?
-Att du lyssnar Anders, DU LYSSNAR FAN ALDRIG!!! (här är kvinnan så nära till gråten att snoret har redan börjat rinna, men på något vis så lyckas hon hålla tillbaka tårarna)
Mannen börjar gå ifrån henne nu men hon släpper en kasse och tar tag i hans arm. Han lyckas dra loss armen och få ett avstånd till kvinnan.
Nu har jag kommit en bit ifrån och det var rätt skönt att slippa se dem. Där hade jag gått och byggt upp ett pampigt scenario där alla skulle bli så glada, men istället hamnat i Anders och fru gråtstoppare familjebråk. Och hela tiden gick jag där med ett riktigt säljleende..... Snacka om blåst på konfekten!
Man kanske inte alltid ska tro det bästa om folk! Jag trodde ju faktiskt att killen här nere var ute och letade julgran till sina barn, tyckte det var lite konstigt dock då det var Maj månad....
Back in da days!
I lördags var jag på personalfest och klockan blev rätt mycket innan jag kom hem. På vägen hem gick jag igenom Lumaparken och tittade på de kala träden som står där. Försökte komma ihåg hur de såg ut i somras när de blommade för fullt. Träden är av sorten japanska körsbärsträd och blommar väl i cirka 14 dagar om jag inte minns fel. Hittade iaf lite bilder som jag och Y tog när de var som vackrast. Snart så är sommaren här igen, tiden ju går ju sååå fort och ibland är det faktiskt bra!
uppdatering
För övrig info har jag satt i halsen igen, några gånger till och med, men inte i närheten så kraftigt som den j**la kebaben. Läkaren tror jag har någon sorts ficka ner till matstrupen eller eventuellt ärrbildning. Så det ska dom kolla upp med kamera. Fram till dess så ska jag tugga ordentligt och äta små tuggar! Det är inte det lättaste för en så glupsk pojke som jag.
Om 10 dagar så är det dags för en ny ansökan till polisen och det blir min tredje. Den andra ansökan håller på att "granskas" just nu. så om det kommer en massa konstiga människor till pliktverkets tester kankse man har en chans, runt Juni får jag besked om det.
Jag och Y har i dagarna bokat en resa till Italien, den 5 Mars flyger vi till Milano med ett gäng kompisar. Sen på lördag så åker jag och en kompis ner till Rom och ser på Roma - Udinese... Ska bli riktigt nice! Romas hemmaarena tar ca 80,000 personer, kommer bli mäktigt! sen flyger vi hem på Måndag först då jag vill ha en heldag att gå omkring i Rom. Någon som kan tipsa om något man bör se i Rom? Eller i BOlogna kanske då vi kommer vara där i 2 dagar också...?
Sen så har jag haft svårt att sova de senaste dagarna. Panikångest säger läkaren! Så då är det bekräftat! 30-årskrisen är ett faktum! Jag är typ orolig för att gå över gatan för då kan jag bli påkörd och alla år fram till denna dag är borta och menigslösa! Låter helt absurt (och riktigt så illa är det inte,,än? ;-) Men faktiskt så känner jag att livet är skört och rätt kort när man tänker efter. Alla runt omkring mig har barn och är gifta men jag är inte klar med mina studier än, och ska flytta hem till mamma & pappa igen hmmm. Tack och lov att man har hittat sitt livs kärlek iaf! Men livet är inte rikrigt som när man var 20år och helt odödlig! Eller de där orden mamma hatade att jag alltid sa: Men mamma det händer aldrig mig! Jag hoppade fallskärm, åkte ner på en flotte från ett 7 meters vattenfall, bungyjump och en massa massa dumheter med livet på spel... Får börja tänka mera positivt. Glaset är inte halvtomt det är halvfullt! Jag är mitt uppe i livet, den bästa tiden som jag delar med den bästa människan, så man borde ju bara njuta!
