runt20snart30

(Något är fel med sidan och det går inte att skriva stycken därav den långa sammansatta texten) "Den som gapar efter mycket tappar ofta hela stycket!" Idag var jag på södermalm och handlade lite julklappar. Mitt under handlandet fick jag ett sug efter en kebab. Sagt och gjort så gick jag in och köpte mig en kebab och började genast slafsa i mig min kebab så som jag alltid gör. Men idag gick något snett! Efter 4:e tuggan satte jag en stor tugga i halsen. Kände direkt att den satte sig rejält och försökte skölja ner den med 27 liter vatten! Tyvärr vägrade maten åka ner utan den bosatte sig i halsen. Kebaben slängde jag efter 10 minuter då jag insåg att det var kört att få ner något mer. Nu började paniken växa till sig. Det gick bra att andas men varje andetag kändes jobbig och varje gång jag svalde saliv så var smärtan stor! vad gör man? Började gå runt på söder i hopp om att det skulle släppa och biten antingen skulle åka upp eller ner. Till slut fann jag ingen annan lösning än att åka till Södersjukhuset akutmottagning. Så jag begav mig dit och i kassan skämdes jag lite när jag frågade hur man gör när man vill få ner en kebab i magen som fastnat i halsen. Rösten var lite rosslig och jag ska erkänna att jag var rätt stressad över att maten när som helst skulle kunna täppa till luftstrupen. Det satt mycket folk i väntrummet men jag fick gå direkt in i ett akutrum där dom kopplade på någon maskin och tog blodtryck. när de insåg att jag fick tillräckligt med luft så flyttade de mig upp till öra- näsa- halsakuten. Efter 1 timmes väntan med stor smärta i halsen och funderingar om hur det kunde bli så här ropade de upp mitt namn. när jag fick komma in så förklarade läkaren att det oftast bara känns som om man har något i halsen. hon menade att ofta får man som rivsår på matstrupen och att det irriterar halsen. Hon sneglade lite snett på mig och jag förstod att hon inte ville jobba övertid på grund av en hysterisk hypokondriker. (Öra näsa hals akuten stängde nämligen 20 minuter innan jag kom upp på deras avdelning, jag tvingade mig in då jag sa att läkaren på vanliga akuten bestämt detta, skön vit lögn som gav utdelning). Hon ville kolla i halsen iaf bara utifall det skulle råka sitta något, men det var inte troligt sa hon med ett skratt. Så hon bedövade näsan och körde ner en kamera i halsen via näsan. Tog cirka 30 sekunder sen hörde jag henne säga "Oj då!". Tydligen satt det en stor bit mat fast precis vid mynnigen till matstrupen. Hon bestämde sig för att försöka irritera halsen så jag skulle kunna kräkas upp den. nu står det en sköterska och klappar mig på huvudet, en annan sköterska håller mig i armen samtidigt som läkaren vevar runt med kameran i halsen. Samtidigt som det var rejält jobbigt var riktigt trygg med alla dessa sköterskor runt om en som tröstade. Nu råkar jag inte vara så speciellt tyst när jag kräks vilket jag påpekade, det gjorde inget sa de då jag betalat 300:- för det. Och har man betalat 300:- för att få en kamera nedkörd i halsen får man låta när man kräks. Tyvärr kunde jag inte kräkas då jag mest bara låter utan att det kommer något. Tillslut ger hon upp och säger att det inte går. Istället måste jag läggas in på sjukhuset då de fruktar att biten kan lossna när jag kommer hem och då fastna i luftstrupen vilket skulle innerbära kvävning! När hon drar ut slangen ur halsen känner jag hur biten börja lossna. Jag sväljer för allt jag är värd och smärtan när biten åkte ner i magen var inte att leka med! Jag fick dricka ner kebaben med vatten sista biten. Tårarna och snoret rann på mig då kräknigsreflexen får de flesta funktioner i ansiktet att göra lite som de vill. Sen tittade vi på varandra och sen skrattade vi bara! Sen var hon tvungen att köra ner kameran igen, tur man är van med kameror som sticks in i kroppen på en. Kändes som om man föddes på nytt igen! Jag tackade för mig och lovade att tugga maten ordentligt i framtiden. Dagen till ära lovade jag att jag skulle äta soppa också och ingen fast föda. Nu gör det lite ont i halsen och det ömmar rejält. Åt fakstiskt pannkaka ikväll och oj vad jag tuggade innan jag svalde! Så här efteråt är jag glad att jag gick till sjukhuset direkt. Men det var egentligen inget svårt beslut. Jag kände att det var något rejält fel direkt. Det gjorde riktigt ont och jag trodde faktiskt att jag när som helst inte skulle komma att få luft överhuvudtaget. Så mitt råd till alla är att äta utan stress och tugga maten ordentligt! Jag kände mig som en gris när fick berätta för alla på sjukhuset att jag ätit kebab och antagligen glömt tugga innan jag svalde. Så tugga lugnt PEACE!!!! Ps. hade gjort fina stycken av texten men tydligen funkar inte sidan ordentligt så det blev en låååång sammanhängande text istället. Hoppas det går att läsa iaf.

Uppe och nattsuddar och sprang på ett roligt klipp på youtube. Killen är grymt duktig på att härma andras röster, man undrar ju hur han gör?

Hörde precis att vita huset har brunnit ner, kvar står bara en svart barack!

(tack mamma för denna)

Skämta bör man annars dör man!

vill bara passa på att säga hur glad jag är att han faktiskt vann valet, världen kommer må bättre av detta och jag med!
Good luck med allt Obama!!! Du har mitt stöd!

Fredag kväll och jag softar och tittar på arkiv-x säsong 1.
 Men dagens bästa får nog bli Killers helt nya suveräna låt
"Human"
 

En gammal klasskompis till mig håller för tillfället på med en jobbig kamp med sin föredetta om deras gemensamma barn. Deras förhållande slutade med ett bang och de blev ovänner. Det hela slutade med att hon flyttade till Borås och tog dottern med sig. Samtidigt anmälde hon pappan till socialen för att vara en dålig far och kampen drog igång!

Hemskt att människor kan bete sig så illa emot varandra när det drabbar ett litet barn. Dottern är idag 4 år gammal och pappan älskar henne över allt annat och han är helt förstörd. Han har flyttat ifrån Stockholm och istället begett sig till Borås dit mamman flyttat, allt för att vara nära sitt barn. Han har tagit ett jobb han inte trivs med, allt för att vara nära sitt barn. Han har flyttat ifrån sina vänner, allt för att vara nära sitt barn.

Jag vet inte all fakta bakom bråket emellan dem, men jag vet att han iaf var en bra kille när vi gick i skolan tillsammans. Och när jag läser hans blogg om saknaden efter sin dotter och hur han bara vill få vara en del i hennes liv så kan jag inte annat än bli så oerhört berörd.

Men det är svårt att vara man och begära vårdnad om sitt barn. Han vill ha delad vårdnad där dottern får vara varannan vecka hos sina föräldrar. Hon vill ha ensam vårdnad. Han har skrivit ut lite fakta på sin blogg som jag delar med mig. Det är bra att det finns skyddsnät så att barnen inte far illa, men vem bestämmer vad som är bäst för barnet?

"2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för modern enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigeter. Domen blir prejudicerande och därmed vägledande för andra domar. "

"Domaren gav mig två alternativ: varannan helg eller fyra dagar varannan vecka. Så länge jag och modern har en konflikt kunde inte domaren godkänna ett växelvis boende för vårat barn och om jag skulle stå på mig om varannan vecka, hälften var, så skulle vi inte kunna stifta en överenskommelse och konflikten skulle således fortsätta. Då skulle rätten gå på moderns önskemål, eftersom det var hon som stämt mig. Gå med på fyra dagar, eller tvingas till endast två. När min röst kvävdes och tårarna tog över lyckades min jurist hjälpa mig att förhandla fram ytterligare en dag.
Fem dagar varannan vecka. Det är nästan hälften. Min och dotterns relation behöver inte bli hotad. Vi har fortfarande gott om tid med varann. Fem dagar istället för sju, det är en acceptabel förlust, när man ser till att endast en av tio pappor går segrande ur en vårdnadstvist. Huvudsaken är att min dotter kommer veta att jag vägrar vara en varannan helg-pappa."

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för honom OCH mamman, men framförallt att dottern mår bra! Att få möjlighet till båda sina föräldrar efter skilsmässa / seperation måste vara en självklarhet så länge inte kvinnan blivit misshandlad eller att någon av föräldrarna har något sorts missbruk. Att bedöma vart ett barn ska bo med grund på kön är skandal, det får bara inte gå till på det sättet!

Om jag någongång får barn kommer jag aldrig beröva mitt barn chansen till att få träffa sin mamma! Nu vet ju jag att min kärlek kommer bli den bästa mamman i världen, men iaf! Ett barn behöver sina föräldrar och jag önskar att vissa människor började tänka på vad som bäst för sina barn istället för vad de själva anser vara bäst för sig själva!

Han berättar att en dag så sa dottern till honom att hon älskade pappa och mamma lika mycket för de var hennes familj och att de inte skulle bråka mera! den kommentaren från en fyraåring måste ha brännt i hjärtat.....